 |
 |
| Andelsägarna i hyttan samlas till järnfördelning 5 juli 1810 |
Prästens, Klockarens och Länsmans ombud kommer också med
en varsin kagge brännvin. Det var deras "uråldriga rätt att få
del av järnet" och det var också "uråldrig sed att bjuda på
brännvin".
Naturligtvis blev torparna mer benägna att dela med sig av järnet ju mer
brännvin de fick. |
 |
 |
| De tre huvudpersonerna Mats Janson, Olof Olsson och Joseph
Mattson ger sig av till gården Hedås för sedvanligt Gille efter
järnfördelningen. |
Gillet på Hedås med mat, dryck, dans och glädje tills... |
 |
 |
| de tre bråkstakarna kommer, redan berusade efter allt järn
de givit bort till Prästen, Klockaren och Länsman. |
Gillet slutar då Mats Jansson försöker våldföra sig på
Pigan Maria Arwidsdotter. |
 |
 |
| Pigan Maria tröstas av sin vän drängen Nils Nilsson som
sjunger en kärlekssång för henne. |
De flesta har gått hem från Gillet men Mats, Olof och
Joseph har dröjt sig kvar. Fulla och med ångest över att gå hem utan
att ha järnet som de givit bort mot brännvin säger de "Vi blir
alltid lurade av överheten. Vi skulle göra som de gjorde i
Frankriket,
där gick den ene grannen till den andra med yxan i hand tills de blev så
många att de kunde göra över ned överheten". |
 |
 |
| De tar med sig de som dröjt sig kvar på gillet och får
väcka hyttdrängen Erik Persson som lagt sig för att sova ruset av sig. |
När de kommer till Petter Swensson för att tvinga honom
med sig uppstår bråk. Mats hotar att hugga ihjäl Petter och Petter
sätter sin bössa i bröstet på Mats, men de andra lyckas avstyra
bråket. Petter följer med "Så långt som vi har väg ihop". |
 |
 |
| De fortsätter sin resa till Stockholm "för att där
hjälpa dem som börjar göra över med herrarna". De kommer på morgonkvisten
till Nils Månsson, som inte vill följa med och skyller på sin dåliga
rygg. Mats vill övertyga honom och säger "ett sånt här företag
behöver starka ledare, Nils Månsson kan gå i spetsen". Nils hustru
Maria Ersdotter " Starka ledare, jag kan klä ut min piga till
härförare hon har mer förstånd än ni alla tillsammans" |
Mats och Olof blir osams och börjar slåss då Olof vill
gå hem till sin hustru, samtidigt kommer Hyttfogde Lars Persson. han
skrattar ut dom och skickar hem alla att sova ruset av sig.
På så sätt avstyrs upproret i Bjurkärn på morgonen den 6 juli 1810. |
 |
 |
Hyttfogden meddelade Länsman Johan Fredrik Trolle om
händelsen. Länsmannen skrev till Landskansliet i Örebro som omedelbart
beordrade ett Urtima Ting för att utreda händelsen.
Här är Länsman Trolle och hämtar de tre Mats, Olof och Joseph mitt i
skörden. |
Det Urtima Tinget hölls i Karlskogas Tingshus i Källmo.
I Den här "Finkan" som fortfarande finns kvar i Källmo satt de
tre häktade under Tinget.
Tingrättsprotokollet där 17 personer förhördes ligger till grund för
spelet. Många av replikerna i spelet är direkt tagna ur
tingsrättsprotokollet.
Protokollet sändes till Göta Hovrätt där dom avkunnades.
Domen blev mycket hård med anledning av att det varit upplopp i Stockholm
och att den så kallade "Valriksdagen" där man skulle välja ny
tronföljare hade flyttats till Örebro. Valriksdagen skulle öppna bara
kort tid efter upploppet i Bjurkärn.
(Så småningom valdes Bernadotte till tronföljare). |
 |
 |
Länsman läser upp domen från Göta Hovrätt för Mats och
Olofs hustrur:
De dömes enligt 6:e kapitlet 1§ i Missgärningsbalken att sig själva
till straff och andra till varning mista liver och halshuggas. |
Länsman förklarar att de kan underdånigast be om nåd. I
spelet sjunger,
Mats: Bed för mig Maria...
Olof: Bed för mig min Anna..
Joseph: Bed för mig ni båda... |
|
|
De tre benådades av Karl Xlll till 30 par
spö, allmän Kyrkoplikt och Mats Jansson 3 års fästningsarbete, Olof
Olsson 2 års fästningsarbete och Joseph Mattson 5 års fästningsarbete.
De sändes till Landskrona att där bygga fästning tillsammans med ryska
krigsfångar. Mats dog 1812 efter 2 år på fästning, hans hustru Maria
placerades på fattighuset där hon blev kvar resten av livet.
Olof Olsson kom hem efter sina två år på fästning svårt märkt av
sjukdom och dog bara någon månad efter hemkomsten.
Hans hustru Anna gifte om sig och flyttade till Karlskoga.
Joseph Mattson klarade sina 5 år på fästning troligen på grund av att
han fick tjänst i köket där det var både varmast och mest närande.
Han levde som landstrykare i södra Sverige men kom hem till Bjurkärn
1820 där han levde till sin död.
|
| Slutsången
Vem har fel, vem har rätt
Vem har del i det som skett
Vilka tar, vilka ger
Vilka har, vem får mer
Vem ska famla, vilka finner
Vem ska ramla, vilka vinner
Vilka håller, vilka brister
Vem behåller, vilka mister
Vilka hittar vägen ut, vem ska vilset irra bort
Vem ska nå sitt mål till slut, vilka faller inom kort
Vem ska livets bördor bära, vem kan leva i behag
Vem kan vara hos sin kära, vem ska längta natt och dag
Vi vet aldrig innan var stjärnorna faller
vart stigarna leder och vindarna dra
Vi vet inte på vilken sida av gallret
vi kommer att sitta en dag
Ty några har tagit till uppgift att döma
och andra blir satta att sona sitt brott
men ändå så slutar vi aldrig att drömma
att bygga av luft våra slott
|
